ovisshet
Att ta farväl utan att veta när man får ses igen, om man kommer ses igen.
Att inte få träffa alla som vanligt. På tåget i klassrummen i matsalen i korridorerna. Är inte det konstigt, att personer som man träffat varje dag i skolan under tre års tid plötsligt försvinner? Vissa kommer man aldrig, aldrig se mer.
Fast försvinner gör de ju inte egentligen. De lever sina liv i samma stad eller en annan stad, kanske ett annat land, precis som jag lever mitt. Det är bara det att våra vägar kanske inte möts längre. Och det är såklart inte så konstigt och det finns säkert många som jag redan glömt bort men som jag trott att jag skulle sakna.
Men ja, bara man vill så finns de kvar. Om man vill kommer man ses igen. Och det känns bra och helt okej.
Imorgon ska vi klä oss i svart och gå på fotbollsmatch och det blir första gången sedan den trettioförsta maj som hela KdN är tillsammans. Imorgon får jag träffa Nisse.
det var ju en midsommarnattsdröm:
det finns så mycket annat att göra så här om sommaren, än att sitta instängd i datorrummet och redigera foton. Men se här! Igår för exakt en vecka sedan ställde Amanda till med midsommarkalas, och vid det här laget vet nog de flesta om att när hon ställer till med fest så blir det riktigt, riktigt festligt!
när jag och Vendela kom så stod Fredrik och Jacob i köket och blåste ballonger, så när det var färdigblåst hjälptes vi åt att hänga upp dem samt några girlanger vid uteplatsen. Sedan knöt jag blomsterkransar åt oss och samtidigt började folket trilla in.
efter lite poserande framför diverse kameror ställdes midsommarlunchen fram, vi hade knytis med sill lax färskpotatis västerbottenpaj och ja allt som hör till.
värdinnan själv, så fin!
medan vi lät lunchen sjunka lite, så minglade vi runt och satt på gräset (som växte ikapp med himlen!) och när vi kände att det var dags gick vi över till baksidan för att spela kubb och därefter klä midsommarstången.
mitt lag, team hollister, vann såklart. Men det var en jämn match som slutade 2-1 i set.
sammarbete + koncentration = mycket fint resultat
några fick för sig att bada, men för min del fick poolen vänta ett slag då ett molntäcke just börjat skymma solen.
Samtidigt som det spelades vattenvolley så kom det fler gäster och när volleybollspelarna kände sig färdiga i vattnet så tände vi grillen och det blev dags för middag.
(vi tyckte att vi mönstermatchade)
nu ber jag om ursäkt för lite oskarpa och brusiga bilder, men när vi hade grillat allt som går att grilla, ätit oss mätta, sjungit snappsvisor, badat lite igen samt spelat fotbollsmatch nere på gräset, så begav vi oss till den lilla midsommarstången. Och jag har aldrig aldrig aldrig haft så roligt under en midsommardans. För när vi dansat små grodorna som sig bör, så dansade vi eller kanske snarare sprang och hoppade vi till hits som Hej hej Monica och Euphoria ( lät det explodera i skyn!). Observera att midsommarstången pga någon olycka är tejpad med silvertejp.
och innan jag somnade någon gång strax innan fem, i min provisoriska säng som bestod av en fåtölj och en pall, så åt vi tårta och glass med jordgubbar, badade i mörkret till Dancing in the moonlight, bastade, badade igen, pratade om framtida yrken och tvillingar, blev bitna av myggen och försökte oss på finska snappsvisor.
Sa jag att det var min bästa midsommarafton?
sidan 34, en kväll i juni
jag hjälpte storebror att bära gitarren till bilen, sedan kramades vi hejdå innan jag gick hem och somnade om igen. Sedan vaknade jag inte förrän halv elva.
idag har jag badat och lekt haj med mina barnvaktsbarn, pratat resemål , peppat och försökt ge goda råd.
nu: dricker kaffe och har en allsångsdejt med Måns. ( åh om det ändå vore så väl!)
.
"jag åker på tisdag, sedan byter vi av varandra två veckor senare. När du kommer hem är du hemma en vecka innan du åker till Spanien, och när du kommer hem därifrån är det snart september och jag har flyttat till Uppsala."
det kommer bli så jobbigt tomt och tyst igen.
men han kommer hem på helgerna, min storebror.
en vän med en bil ett och två
helt utan förväntningar öppnade jag kuverten som det stod "från storebor" på. Det innehöll ett papper med några få datorskrivna meningar, det innehöll min allra bästa studentpressent. Jag skulle få se Håkan Hellström på Slottskogsvallen, Göteborg.
åtta dagar senare åkte två bilar på roadtrip. Vi sjöng med i låtarna på radion, vi spelade bara Håkan såklart, vi hamnade på småvägar vid Vättern och åt lunch i Gränna, vi slog upp tältet på Lisebergs camping, plankade på spårvagnen, promenerade genom slottsskogen och klockan halv nio klev han på scen. Det var fantastiskt magiskt bäst fint osv och något av det häftigaste var nog när instrumenten tystnade och publiken sjöng hela andra versen av Pistol tillsammans. Någon gång gick solen ned och Håkan avslutade med att sjunga för oss att " jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än". Jag tror nog också det.
dagen efter packade vi ihop vårt tält och på vägen hem till Stockholm stannade vi hos Fredrik i Vadstena några timmar, och ja det var den helgen. I bilder såg den ut lite som följande, fast med ett litet avbrott i mitten då jag knappt har några bilder alls från själva vistelsen i Göteborg.
dagen efter packade vi ihop vårt tält och på vägen hem till Stockholm stannade vi hos Fredrik i Vadstena några timmar, och ja det var den helgen. I bilder såg den ut lite som följande, fast med ett litet avbrott i mitten då jag knappt har några bilder alls från själva vistelsen i Göteborg.
centralhallen torsdag
Det kändes som att vara gäst i sitt eget hem, men det kändes bra och helt okej. Egentligen skulle vi bara låna några filmer och böcker av Jakob men plötsligt hade det gått två timmar och jag, Amanda och Vendela hade blivit bjudna på kaffe från personalrummet och kramat om och pratat med de bästa utav lärare igen. Fast det kändes mest som att få återse sina vänner.
tre år senare
den trettioförsta maj kom och vi skulle ta studenten. Den finaste jobbigaste bästa sjukaste dagen. Jag är inte van vid sådana avslut. Jag tror jag kände alla känslor man kan känna på samma gång och jag log jag grät jag skrattade.
och en vind blåste skräp längs korridoren en sista gång, vi stod i trappen och höll om varandra hårt innan vi gick ner till de andra,
och sedan höll vi händer i språnget.
jag har nog haft väldigt tur för jag måste ha fått världens bästa lärare och världens bästa klass. Jag har fått spela teater och vi har startat ett världskänt band. Jag har fått åka till Berlin och Krakow. Vi har haft de bästa klassfesterna, blandat 747 och familjeforum, vi har haft fightclub i mörkret på balkonger och på ängar om dagen, vi har haft ostrukturerade fotolektioner och lärt oss om livet. Vi har sett luciatåg och flight 99 gång på gång, och alltid varit lika stolta.
jag har ogillat min klass och nästa dag gillat den, inte tyckt om den dagen därpå men till sist kommit fram till att jag tycker om den så otroligt otroligt mycket.
men oslagbart det bästa och finaste Åva har gett mig:
livet som arbetslös
fast helt arbetslös är jag förstås inte, men det låter på något vis bra att säga.
för tio dagar sedan tog jag studenten men jag har nog inte försått det riktigt än för visst är det bara sommarlov, egentligen?
jag lever som om det vore sommarlov i alla fall, och jag har en massa bilder och några historier att berätta och visa för er, men det tar vi en annan gång.
30 juni:
det här är min allra bästa Rebecca när hon tog studenten förra torsdagen. Jag tror kanske inte att hon vet om det men jag är så otroligt stolt över henne, hon är nog en av de starkaste människorna jag känner. Så fin är hon, studenten.
och jag letade såklart upp ytterligare en fin och glad student i folkvimlet. Min bästa klädkompis Paulina tog ju nämligen också studenten denna dag! Hipp hurra och grattis till er båda!
och när jag kom på att det dagen därpå var min tur försökte jag snabbt börja tänka på något annat.
"i ett myller utav vägskäl har man rest ett monument"...
tisdag, en vecka sedan.
allt var färdigt och på fredagen samma vecka skulle vi ta studenten.
vi åkte till en tom badplats och satt på klipporna och pratade om tro naturen enkelhet och jag tror att jag försökte få grepp om framtiden men lyckades väl inte.
vid en annan badplats tog vi årets första dopp, medan de andra hämtade en stock och sågade plankor
när det började ljusna, när solen började gå upp, så reste vi ett monument. vi gjorde oss till minnes, eller kanske gjorde vi oss själva ett minne.
där någonstans började slutet, eller början jag vet inte. Begreppen är kanske inte de viktigaste. Dagen efter hade vi Gubbskiva och det var eufori glädje skratt tårar kramar hångel och vi stod på stolarna lyssnade på tal sjöng lambo dansade till shoreline och ramlar och drack öl bekände kärlek tackade lärare dansade med lärare promenerade vidare i regnet och dansade och skrattade och grät igen.
..."en gång kände jag doften av ett varmt och vackert hem
jag har saknat det, föraktat det och saknat det igen
den värme man ska slås av när man låser upp sin dörr
en vacker dag blir ingenting som förr"
den värme man ska slås av när man låser upp sin dörr
en vacker dag blir ingenting som förr"
2 juni:
jag har tydligen tagit studenten nu
