Peregrinas på vift del tre:

 
 
Villafranca Montes de Oca, vandringsdag nio.
 
Kvällen innan hade vi för första gången tagit fram Vendelas praktiska fia med knuff, ett sådant där med hopvikbart bräde och små pjäser med magneter under (oumbärligt på caminon!). Regnet smattrade mot taket och vi satt inne i matsalen och spelade ett parti, och "om klockan inte varit så mycket hade vi lärt oss spela "kiwi" av två ungrare och en pirat" som satt bredvid oss vid bordet, för att citera min egen dagbok.
 
På eftermiddagen dag nio, drack vi öl och skrev vykort på en liten bar och mötte en kvinna som berättade att hon tyckte mycket bra om Sverige. Hon och hennes flickvän skulle emigrera, flytta från Sydafrika till Sverige och föda barn. Hon såg så glad ut. Strax därefter höll en stor buss på att köra rakt in i vårt barbord, och av klev den jeansskjorteklädda killen som visade sig bo på vårt albergue. Senare klättrade vi upp i Amandas överslaf, åt milkachoklad med oreobitar i och tog för andra gången fram fiaspelet.
 
På kvällen stod vi trånt framför spegeln och borstade tänderna tillsammans med alla våra nya vänner, och när Emanuel, som vi då bara kallade "M", var på toaletten försökte vi diskret spana i hans necessär efter hemligheten bakom det perfekta skäggstubbet.
 
 
 
 
 
nyp mig i kinden som att du älskar mig
 
Efter några dagar med stopp i små byar hamnade vi äntligen i Burgos. Denna stad hade vi sett fram emot, i vår guidebok ( vi kallar den faktiskt alltid Evas Bibel egentligen, av förklarliga skäl. Boken säger nästan allt du behöver veta och är skriven av en Ewa. Slår man dessutom ihop de första bokstäverna i los peregrinas namn och kombinerar i åldersordning, blir det just EVA.) blev vi tipsade om att ta en vilodag här för att hinna se allt som fanns att se i den stora kyrkan. Vi nöjde oss dock med att se kyrkans vackra utsida, och att få uppleva staden under en eftermiddag och en natt.
 
Vistelsen i Burgos blev något utöver det vanliga, och det var här i hissen på vårt 15euroshostel som begreppet peregrinas på vift myntades. Mer om denna kväll och natt läses här.
Dagen efter var vi trötta.
 
 
en gammal kloster/sjukhusruin passerades en dag.
 
 
 

Tre katter på ett albuerge, som vi alltså.
 
En eftermiddag carpade vi i solen och Amanda provade sin vattenspruta på Vendela. Denna leksak fick man med en twisterliknande glass, det var liksom själva glasspinnen, och ni ska veta att den kan vara bra att ha i beredskap om folk exempelvis snarkar om nätterna. Det var söndagsstängt och dött nästan överallt i denna by, Castrojeriz, förutom en butik som var öppen och sålde tobak i mängder samt choklad och hattsnacks, vi köpte det sistnämnda och satte oss på en bänk där vi senare fick sällskap av en söt gubbe.
 
 
 
 
 
 

På kvällen gick vi till en restaurang och åt paella och på vägen hem passerade vi byns äldre invånare. Den yngre generationen stötte vi på senare under kvällen, men dem får ni höra om i nästa inlägg.
 

Kommentarer
Postat av: amanda

behövde detta i min hemska hemtenta. <3<3<3<3<3

2013-10-08 @ 23:26:41
URL: http://ingentystnad.blogg.se

skicka en kommentar

namn
kom ihåg mig?

e-postadress

URL/Bloggadress

kommentar

Trackback
RSS 2.0