april 14.
sprang hem till Rebecca på den än grusiga men torra asfalten. trettiosju sekunder.
april 13.
"jag tycker inte att det är konstigt att vuxna har nallar för de borde få ha det precis som jag har, det är inget fel med det faktiskt."
april 14.
om 47 dagar tar vi studentent ocvh den här veckan har varit konstig men vi har haft så otroligt roligt. I tisdags var vi hembjudna till vår handledare för att dricka bubbel i hans lägenhet, och sedan gick vi alla vidare till vår skiva. Vi åt middag och höll tal till och om varandra och allt blir så bra med min klass och mina bästa lärare. Sedan dansade vi tillsammans, till bailando, kramades hårt och något av det bästa var nog ändå när vi skulle säga hej då till Lena, men precis när hon skulle gå bytte dj:n låt och Lena slängde ifrån sig jackan bara för att springa ut på dansgolvet och dansa med oss. carpe diem. Morgonen efter hade vi samhällslektion och vår lärare berättade om när hon var ung och studerade och drack te och åt rostat bröd mest varje dag.
och kvällen därpå dansade och sjöng vi igen, till våra låtar.
igår tog jag taxi och buss från jobbet och promenerade i duggregnet hem till Amanda. När jag svängde upp på hennes gata hörde jag musik och skratt och det kändes som att jag var påväg hem. jag log. Vi firade att det var 48 dagar kvar till studenten och det var så många bra människor där, och stadiga klippor att luta sig mot sjunga med dansa med skratta med kramas med prata med. Imorse när vi vaknade var det vår och jag stod barfota i pyjamas utanför dörren och bara andades och när vi städat och ätit frukost så promenerade jag och Vendela ner för gatan och vi sjöng att "johnny var evas hjärtas låga" med armarna om varandra.
Kraków 4.
och det här är sista delen av vår resa till Berlin och Krakow.
och vi hängde på en bar en kväll och dagen efter föll snöflingorna över Krakow. Vi åt middag på en judisk restaurang, i en villa som tidigare varit ett judiskt badhus, och det kändes som att sitta mitt i någons vardagsrum. Några musikanter spelade klezmermusik och det var så otroligt häftigt. Så klagande men ändå hoppfullt, på något vis. Kanske är det en bra skildring på allting som den här resan har handlat och handlar om.
april 7.
när de andra åkte hem så stannade vi kvar hos Nils. Åt upp de sista popcornen, pratade och kom kanske varandra närmare och sedan hade det plötsligt gått flera timmar och det var mörkt och helt tomt på vägarna när Amanda skjutsade hem mig.
Kraków 3.
det här är en del av resan som egentligen inte alls utspelar sig i varken Krakow eller Berlin. Det här är den delen av resan som på sätt och vis var det stora målet, det vi byggde upp oss inför och det som gjorde oss tvugna att bygga upp oss igen efteråt. Det som är obeskrivbart på ett helt annat sätt än allt det andra vi upplevde tillsammans.
dimman tryckte liksom ned oss, stängde oss inne, molnen täckte toppen av tornet på Krakows slott och regnet hängde i luften när vi satt i vår minibuss påväg ut ur staden.
påväg till Auschwitz-Birkenau.
jag vet inte ens om det är värt ett försök att beskriva, för jag vet inte om det går att föreställa sig. flera ton hår samlat på hög. en tygrulle, vävd av människohår, klädesplagg gjorda av det. väskor och skor. barnkläder. förnedringen.
och rälsens slut. allt var så ofattbart stort. nedbrända baracker, bara de murade skorsstenarna kvar. ett fält av skorstenar och taggtrådsstängsel. det hände här.
mars 29.
att bestämma sig för vad man vill bli och vad man vill göra och jag undrar hur man ska hinna med allt och hur jag ska kunna ta ett beslut. att bli något när man blir stor. när blir man stor och när måste man bestämma sig?
Kraków 2.
vi stadsvandrade lite till, besökte schindlers fabrik som numera är ett museum, fikade samt åt otroligt mycket mat på en livlig polsk restaurang. Tallrikarna syntes liksom inte under de enorma schnitzlarna och att lyfta ölglaset (bägaren?) var ju ett helt styrkepass. Vendela och jag delade på fiskbricka, efter att ha chockats något när vi felaktigt blev serverade en bricka överöst med korv och kött i alla dess former, men mmm vad det var gott när vi väl fick vår fisk.
Kraków 1.
fortsättning: efter två dagar i Berlin åkte vi vidare till Krakow.
vi åt polsk mat som inte var så god och blev guidade genom staden av en man som såg ut som en hemlig agent och var jättebra på att berätta historier.
längst in i en nerklottrad gränd låg good bye lenin hostel. i källaren/baren/frukostmatsalen var det fest med free vodkashots mest varje dag, i duschen satt elvis målad på väggen, värmefläkten fungerade bra som både hårtork och skotork och våra våningssängar knakade en aning.
mars 25.
Tjerna ringde precis till mig. och jag glömde att fria.
mars 22.
försöker komma tillbaka till vardagslunken, senaste fem månaderna har jag haft fem vanliga skoldagar. Nästa vecka ändras mitt schema, det är långfredag och sedan påsklov och jag måste måste vara disciplinerad och plugga men det är nästan som om jag glömt bort hur man gör.
vill ju bara ha vanlig vardag.
ovanlig vardag kan dock vara rätt bra, till exempel när man får:
uppleva berlin och krakow och historia tillsammans med världens bästa gäng, såklart.
vara i skolan en söndag och repareparepa och ha teaterföreställningar måndag tisdag. äta mängder av salta pinnar popcorn saft osv.
bli uppvaktad på födelsedagen med tårta dekorerad med nitton ljus och bli bjuden på indisk restaurang av mina bästa vänner
träffa konfirmanderna och sedan gå på årets första studentskiva utklädda till ninjor
Berlin 2.
vi gick på musseum och besökte minnesmonument. försökte förstå, grät. skrattade. åt indisk mat, sov i våningssängar på hostell. drack öl och en kväll gick brandlarmet.
att se allas engagemang och vilja. att knyta nya vänskapsband. att få vara en av fjorton. att få uppleva denna resa tillsammans med er.
efter två dagar i berlin åkte vi vidare till krakow.
Berlin 1.
vi började vår resa i berlin.
mars 14.
hemma. Jag smider höstplaner och tittar på bilder från Krakow och Berlin.
bror och jag lyssnar på det kommer aldrig va över för mig. Repeat.
mars 6.
Vi har hoppats väntat längtat och nu är vi snart där. Vi åker imorgon bitti och jag önskar verkligen att jag bara kände glädje inför det, men det gör jag inte för imorgon kommer jag befinna mig på så fel plats.
Men. äntligen äntligen åker vi till Berlin.
mars 4.
igår skrev vi nästan klart vår tjugonio sidor långa vetenskapliga rapport om växtligheten i Spanien och Sverige, vi klippte lugg på vendela och såg på schinders list och åt ost och fruktsallad. Sedan låg vi och pratade och Amanda spelade gitarr och sjöng för oss innan vi somnade tillsammans i hennes rum. Vi är oslagbara och på torsdag åker vi till Berlin och sedan vidare till Krakow.
Det är måndag och vi är tillbaka efter sportlovet, tillbaka till någon slags vardag tror jag. Jag har träffat min Rebecca och hon värmde och solen värmde. Fast solen gick i moln och ja visst är det lite så ändå, att man ska huttra in våren ibland? Och kanske är det lite så jag känner mig, varm och kall om vartannat och på samma gång. Mest på samma gång tror jag.
obs andra bilden. Foto: Amanda!!!!!!!!!!!!!!
februari 26.
det är sportlov och jag har: sett Efter revolutionen och ätit biopopcorn, sprungit för första gången på flera månader, suttit på en bänk i solen med madelene utan behöva frysa, jobbat med mamma, åkt bil med amanda (!!!!!!!) och ätit mcflurry och pommes frites med henne, vendela och bror, letat böcker på bokrean, köpt byxor+skjortar+strumpor och fikat med vendela. men är dock lite avundsjuk på de som åker skidor denna vecka.
februari 24.
tisdag förra veckan och jag åt semlor med amanda.
februari 22.
Det är konstigt hur ett liv bara kan ryckas ur händerna på någon, det är så orättvist hemskt och fel. I onsdags vändes världen upp och ner och jag kunde nog inte riktigt förstå det som hänt för det var något som inte händer. Jag ville väcka oss ur drömmen men vi vaknade inte för allting var på riktigt. Vi mötte upp dem på arlanda och jag fick krama om min bästa, bästa storebror och det var som om någonting släppte när jag fick se honom. Lättnad, tacksamhet. Det känns som tiden har stått stilla men det har gått mer än en vecka nu och jag tror faktiskt att jag har börjat landa, jag har insett att verkligheten inte alltid är så verklig.
Och aldrig tidigare har jag på samma sett uppskattat känslan av glädje och positiv energi som min klass har gett mig de senaste dagarna. För aldrig tidigare har jag nog riktigt förstått hur viktigt det är att ta vara på kärleken, vänskapen, på glädjen och på skratten.
Jag är så glad över att vi alla har varandra, och jag blir så glad när jag ser oss och er le. Jag tror nog att du ler också, Du kommer alltid finnas här hos oss.
kollektivet.
på andra våningen i en gård med träbjälkar i taket dansade vi bugg och salsa precis som vi lärt oss. vi somnade på golv madrasser och i soffor för ingen kunde ta sig hem, och i morse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret, som täckte nästan hela väggen, såg jag: snöbeklädd skog krokiga vägar röda lador åkrar hästar i en hage och får. Vi åt frukost och drack kaffe och jag hittade min kamera som jag trodde var oanvänd men den var full av suddiga foton från kvällen innan. BÄST
