.......
  -Ojojoj! avbryter Håkan när ostronen vi beställt kommer in.
  - Vilken matglädje! säger han med en sådan inlevelse att jag tror att han inte ätit på en månad.
Servitrisen ler roat medan han fortsätter att stirra på ostronen.
Vet du hur man gör?
  - Inte en aning!
Jag visar hur man gör och försöker förklara att det kanske smakar lite obehagligt första gången.
  - Skål, säger Håkan och sveper det lilla djuret.
För ett ögonblick ser det ut som om han ska kräkas på bordet, men sedan hämtar han sig långsamt och tittar skeptiskt på skalet.
  - Jag har självmant släppt ner ett levande djur i min egen hals! Skriker han, och tillägger frågande:
  - De här stackarna lever alltså?
Ja, men tänk inte på det. Det är ju inte som att de har armar och ben och skriver poesi.
  - Nä, det förstås. Men är du säker på det där med poesin? Jag måste prova igen! Åh, den här var mycket bättre! Nu har jag vant mig. Det är något speciellt med ostron va?
Det är ett välkänt afrodisiakum och man kan bli glad i hela kroppen av att äta dem.
  - Jag borde kanske ha bjudit den där tjejen på ostron. Det var kanske det som gick fel.
......
Lisa Milberg - Nöjesguiden December 2000


Sådär, med lite braig läsning så kan jag nog sova riktigt gott. Och med tanke på att vi vann matchen mot serieledarna med 5-2 idag, och att jag åker till Gransnäs med massa bra människor på fredag, kan jag ju inte drömma annat än sött.


God natt♥

Mamma och jag var ute på svampjakt idag, men vi var faktiskt nära att ge upp för vi hittade bara flugsvampar och sånt där annat vi inte visste vad det var.

Fast så hittade vi några trattkantareller. Och några till. Och några till. Det är ju faktiskt kul att plocka svamp, det är ju liksom en speciell känsla att leta och leta och till sist hitta dem.

Och så efter ett tag tyckte vi att vi förtjänade kaffepaus, så vi satte oss på ett omkullvält träd och tog upp termosen och lådan med munkar ur ryggsäcken. Ganska mys faktiskt.

Nu vankas mat. Puss.