jag körde bil hem i natten och när jag vaknade igår morse gick far och bror omkring och sjöng att "vi ska köpa studentklänning fy fan vad vi är bra".

 

Alla fyra sprang in och ut genom provrum och butiker och att hela min familj engagerade sig i detta är ju ganska (väldigt!) komiskt.

och ja, kanske är det faktiskt så.

 

"Hur kommer det sig att du är här?"
"Ja vad ska jag säga, kompis kompis kompis kanske. Typ."
Amanda och jag var på takfest och det var ganska konstigt att vi var där, för egentligen kände vi ingen alls och vi visste inte alls var kvällen skulle bära oss. Vi chansade utan förhoppningar och det visade sig att vi var kompisar till kompisar, och Stockholm är väl inte så stort. Eller så råkade vi bara hamna i någon slags knutpunkt, på ett hustak där vi drack öl och såg solen gå ner bakom andra hustak, och där det sedan blev fest nere i studentkorridoren på våning två. Kvällen bar oss rätt.

 

Stockholm är nog min stad.

 

Nils och jag söndagshängde på hans balkong och pluggade religion och drack kaffe i solen, aprilnjutare. Aprilsol. April april april. Det låter liksom bra, april. Visst är det en bra månad?

igår diskuterade vi vinster i välfärden på samhällskunskapen och våra åsikter skiljde sig en aning, och det är väl kanske bra att vi tycker olika... men.

 

efter skolan jobbade jag och när vi gick hem från dagis, hand i hand, utbrast mitt barnvaktsbarn helt från ingenstans att "jag vill ge gratis medicin till alla som inte har råd!". han skulle även uppfinna en bil som går på saft och när vi gick förbi en tom glasflaska plockade han upp den från marken och sa "den ska jag återvinna".

sprang hem till Rebecca på den än grusiga men torra asfalten. trettiosju sekunder.

"jag tycker inte att det är konstigt att vuxna har nallar för de borde få ha det precis som jag har, det är inget fel  med det faktiskt."

om 47 dagar tar vi studentent ocvh den här veckan har varit konstig men vi har haft så otroligt roligt. I tisdags var vi  hembjudna till vår handledare för att dricka bubbel i hans lägenhet, och sedan gick vi alla vidare till vår skiva. Vi åt middag och höll tal till och om varandra och allt blir så bra med min klass och mina bästa lärare. Sedan dansade vi tillsammans, till bailando, kramades hårt och något av det bästa var nog ändå när vi skulle säga hej då till Lena, men precis när hon skulle gå bytte dj:n låt och Lena slängde ifrån sig jackan bara för att springa ut på dansgolvet och dansa med oss. carpe diem. Morgonen efter hade vi samhällslektion och vår lärare berättade om när hon var ung och studerade och drack te och åt rostat bröd mest varje dag.

 

och kvällen därpå dansade och sjöng vi igen, till våra låtar.

 

igår tog jag taxi och buss från jobbet och promenerade i duggregnet hem till Amanda. När jag svängde upp på hennes gata hörde jag musik och skratt och det kändes som att jag var påväg hem. jag log. Vi firade att det var 48 dagar kvar till studenten och det var så många bra människor där, och stadiga klippor att luta sig mot sjunga med dansa med skratta med kramas med prata med. Imorse när vi vaknade var det vår och jag stod barfota i pyjamas utanför dörren och bara andades och när vi städat och ätit frukost så promenerade jag och Vendela ner för gatan och vi sjöng att "johnny var evas hjärtas låga" med armarna om varandra.

och det här är sista delen av vår resa till Berlin och Krakow.

när de andra åkte hem så stannade vi kvar hos Nils. Åt upp de sista popcornen, pratade och kom kanske varandra närmare och sedan hade det plötsligt gått flera timmar och det var mörkt och helt tomt på vägarna när Amanda skjutsade hem mig.