det här är slutet på en resa och början på en ny

titta rakt fram inte runtom, du kan gå din egen väg

luften bor i dina steg och jag tror, när vi går genom tiden

att allt det bästa inte hänt än

 

 

under tre veckors tid har jag gång på gång överaskats av hur fantastiska, duktiga, snälla, glada och framför allt kloka, omtänksamma och toleranta ett gäng femtonåringar kan vara. Igår konfirmerades trettiosju underbara ungdomar, och jag är stolt. Över dem, över oss. Ni klarade det. Vi klarade det. 

 

mer om det en annan gång, för imorgon åker vi. På onsdag är vi återigen tillsammans alla tre. På ett tågstation i Bayonne, Vendela, Amanda och jag. Mina bästa peregrinas. För exakt ett år hade vi just kommit fram till Santiago de Compostela, och om 25 dagar är vi där igen. 78 mil.

 

på återseende, och tills dess kan ni följa oss här http://losperegrinas.blogspot.se/

 

Adiós Amigos, buen camino!

 

 

 

 

 

 

 

det är sommar och vi dansade och höll varandras händer och när vi åkte hem så var det ljust ute. Varför 610 gick klockan tre på natten vet jag inte men det gjorde den och plötsligt var vi hemma.

 

"gonatt!"