#tournezsirap
Okej, dags att ta tag i det här nu va tycker ni? Jag tror mig inte ha varit med om så mycket den senaste tiden, men det är ju inte sant när jag tänker efter.
Amanda och jag smet in på vår gamla skolas gubbskiva och pratade med våra lärare och dansade med Christoffer och gick barfota genom stan mitt i natten och det kändes som sommar. Jag har hjälpt bror att flytta och sett Laleh på Gröna Lund med Sanne och juste, har jag berättat om när jag Sanne Vendela och Elin dansade i gyllene salen i stadshuset? Den kvällen kändes det nästan också som sommar.
Jag har druckit te hemma hos en gammal god vän och fikat med en annan, ätit pasta på Vapiano med mina två tredjedelar och varit assisterande hundvakt. Röstat för första gången har jag gjort, likt många andra, men inte helt kunnat glädjas åt valresultatet som delvis var fantastiskt.
Det blev juni och jag fick en veckas semester och firade med att se Weeping Willows och Lars Winnerbäck på Cirkus. Thåström var också där. Sedan åkte vi på roadtrip till Göreborg, det är en tradition nu. Det kändes som sommar och vi var några av de 69349 som såg Håkan Hellström på Ullevi och det var helt helt otroligt magiskt. Och vi parkhängde såklart och jag stämde träff med Nina.
Amanda hade hemflyttningsfest, vi firade midsommar hos Madelene och jag har faktiskt riktiga planer för hösten och jag är förväntansfull.
Vad jag dock frågar mig var och varannan dag, när ska det bli sommar på riktigt?
Blablabla nu ska jag komma till sak. Ett par dagar efter jag kom hem från Göteborg hade jag packat om väskan, och tidigt en tisdag åkte jag och Rebecca till Paris.
Vi bodde i Montmartre, några hundra meter från Moulin Rouge. Från vårt stora fönster såg vi Sacré-Coeur, och första dagen ville vi ta en närmare titt på den stora kyrkan så vi började promenera upp för kullen.
på vägen dit såg vi till att passera Des deux Moulins, caféet där Amelie jobbar i Amelie from Monmartre. Vi uppskattade dock mer då vi plötsligt i ett gathörn tycktes känna igen oss och insåg att vi stod framför grönsakshandeln från samma film.
Vi turistade såklart, här längst upp vid Champs Elysees vid Arc de Triomphe. Vi gick upp för alla spiraltrappor för att på taket se på utsikten. Häftigt såklart!
På Laduree låg mängder av pastellfärgade macarons och annat gott i rader. Vi ville ha allt, dock främst alla fina lådor och askar. Allt var liksom för fint för att ätas upp, så vi lämnade butiken tomhänta.
Vi lade kartan i väskan, tog sikte på Eiffeltornet och började promenera. På vägen hittade vi en väldigt grön park som vi bestämde oss för att utforska. Det gjorde även flertalet barngrupper och ungarna med namnlapp och likfärgade kepsar skulle såklart ha fruktstund precis där vi slagit oss ned. Jag och Rebecca flyttade oss till en annan plats där det tydligen skulle finnas sköldpaddor, men vi såg inga.
Lunchpaus! Chèvre chaud och buffelmozzarella. Och kall öl. Nomnom!
Le tour Eiffel. En vet ju att tornet är högt, men ändå blev vi något överrumplade. Är det inte en mycket märklig byggnad egentligen?
På gräset nedanför den stora stålkonstruktionen lade vi oss i gräset, tittade på folk och läste och vipps så hade två timmar gått.
på dagarna, när det inte var badväder (eller bad weather kanske?) var takterassen på vårt hotell öppen. Därifrån kunde man se HELA Paris och tittade man åt ena hållet såg det ut såhär.
på rummet hade vi, förutom det fotovänliga fönstret, en spexig garderob, handfat som kunde agera vinkylare och en spegel som gick utmärkt att ta bilder i. Här poserar vi en eftermiddag innan vi begav oss ut på stan för att äta middag.
Dagen innan vi åkte hem promenerade vi ner till Notre Dame och när vi stod i kön påpekade Rebecca att byggnaden inte alls är så symetrisk som man i första anblick tror (liksom hon några dag innan noterat att Sacré-Coeur är sned). Se på valven som sticker upp längst ned på första bilden. Sidovalven är ju inte likadana! Rosettfönstren är destomer symetriska, tror jag. Hur som helst är detta mycket vackert!
Vi promenerade i Marais, gick i små butiker och jag lyckades secondhandfynda. Och så stannade vi till vid Centre de Pompidou, en mycket speciell byggnad där arkitekten fått för sig att sätta alla trappor och hissar, ventilations- och vattenledningar utanpå huset = lådliknande hus täckt av färgglada rör i olika storlekar + trappor. Därintill finns även en nästan lika konstig fontän. Kanske får den er att tänka på skulpturerna utanför Moderna museet? Japp, samma konstnär.
En gata ner, vid Rue de Martyrs precis bakom vårt hotell ligger ett litet torg och kaffeställe som heter Kookaboora. Där drack vi kaffe på eftermiddagarna, läste och lånade det snabba wifit. Det var soft, spelades bra musik och baristan som hette Amanda malde bönor som vi köpte, och skrattade och sa självklart när vi frågade om vi kunde få den tomma fruktlådan (som det stod Amanda på).
(den rökande mannen på balkongen mittemot)
det blev sista kvällen och vi gjorde oss i ordning för fredagsmiddag. Vi gick till Chez Clement nere vid operan, drack rödvin åt sniglar och créme caramel. Sedan gick vi vidare i natten och innan vi gick och la oss stannade vi till utanför favoritkafét (för wifit var likabra även fast de stängt) och jag fick en ny vän som pratade om kaniner och drack mjölk.
Dagen därpå var det hemresedags, men innan det hade jag bokat in kaffe med Ebba!! Vi lärde känna varandra när vi var i Berlin och Krakow tillsammans under gymnasiet, och nu har hon bott i Paris hela våren och pluggat franska. Efter kaffe, sushilunch, biljettkaos och tunnelbaneträngsel så var jag och Rebecca åter på flygplatsen och vi sa hej då till Frankrikes huvudstad, och till kvällen begav vi oss hem till Amanda för hemflyttningsfest!
Vi kommer alltid ha Paris, visst?
Au revoir!
Rebecca
Rebecca och jag åkte till Paris och här är ett litet smakprov.
