Det är nog ganska vanligt att man glömmer bort att sakna, i alla fall händer det mig mer eller mindre. Och glömmer man bort att sakna, blir det sedan jobbigt när man väl kommer på hur mycket man faktiskt saknar till exempel en person. Kanske för att man får lite dåligt samvete, för att man inte ägnat denna person en enda liten tanke, inte bytt ett enda ord och kanske helt enkelt, om det gått tillräckligt lång tid, glidit ifrån personen i fråga. Kanske är vi lata, eller tror för lite på oss själva, för oftast när det gått för lång tid försöker vi inte ens återuppta kontakten, för vi vet att det inte kommer gå, att det inte kommer bli som förut. Ett enkelt grattismeddelande på facebook en gång om året slänger vi in, kanske ett jag saknar dig-meddelande ibland, men mer än så blir det inte. Och visst, det är väl sant att det sällan blir som det en gång var. Livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid va' vi två. Det är nog inte meningen att vi ska hålla kontakten med alla. Men om en person en gång betytt mycket för dig, kommer den alltid göra det. Minnena kommer alltid finnas kvar, minnen som format dig till den person du är idag.