Och det är lång väg ner, och jag skulle aldrig ramla mer. Det var kallt och lång kö utanför Bengans igår. Bara för att få se Herr H i ögonen för en sekund, få hans namn skrivet på skivan och sedan gå vidare. Ganska fånigt egentligen. Och man önskar att man inte var en i mängden 16-, 17åriga tonårstjejer utan istället kanske ett trettioårigt manligt Håkanfan.

Jag Elin och Mona gick och åt på PizzaHut efteråt, det var mysigt och vi satt kvar länge för vi ville inte gå ut i kylan.

Puss. Elin