Överexalterad. Hoppande bland virvlande gula löv och med håret fladdrande kring mitt huvud, påväg att möta Emma och Matilda. Det kändes inte ens kallt ute, trots att det blåste som sjutton! Kanske för att jag var så glad och varm inombords.

Jag vet inte om det märktes, men något i min mage tog liksom ett skutt och jag kände hur hela jag sken upp och blev ännu gladare när jag såg Hanna utanför kyrkis. Det var alldeles för länge sedan jag träffade flickan, men oh hon är sig lik, ja konstigt vore det såklart annars. Det var en riktigt bra kyrkkväll idag, så många glada människor och så mycket god tårta. Tihi.

Idag förresten lekte vi krabbor på biologin. Jag överlevde faktiskt ganska länge med min lilla sked som matredskap.

Puss♥

Ps. Vendela, glöm nu inte bort honungen i teet, och sömnen är också viktig (mamma Elin). Några kramar skickar jag dig, hoppas dom värmer!:) kram pårej. Ds.