En sak som är bra är att trots att vi inte träffats på flera veckor så är det precis som det alltid varit. Utan att riktigt tänka går vi milslånga promenader mitt i natten, värmer oss med var sin kopp te när vi väl kommer in igen och ser halvsovandes på en gammal Beckfilm som vi redan sett säkert flera gånger. Sedan lånar jag en tröja och vi drar fram madrassen bakom sängen och jag äter lite tandkräm för jag har ju ingen tandborste med mig och sedan somnar vi. Och allt är så himla mycket Elin och Elin. Det gör mig så glad.

Och att vakna på madrassen på golvet och det är sommartid och vi äter frukost och dricker kaffe och solen skiner in genom fönstrena och vi skyndar oss lite för Elin ska träna och trots mina trötta ben går jag med så lätta steg hemmåt.