för ca två veckor sedan : just nu är vi så välförtjänta av allt som heter fredag och helg. Och om två veckor får vi höstlov.

 

Vi har nog gått igenom dödens veckor för aldrig har vi haft så mycket att göra i skolan och aldrig har jag gråtit skrattat suckat dansat skrikit svurit sovit kramats så mycket om vartannat. Jag tror att jag är skoltrött och det dumma är att jag har kommit fram till någon slags tröskel, klivit över den och sagt till mig själv "det gör inget, det spelar ingen roll". Fast klart som sjutton att det spelar roll. Men att komma ut ur bubblan och släppa böckerna ett tag för att andas lite liv, leva och släppa allt om bara för en kväll/dag/natt är det bästa jag gör just nu.

 

Förövrigt, igår knipsade vi upp Amandas lås med bultsaxen (behöver ni den stora eller den lilla?) som vi fick låna av rektorn för att han "känner oss båda så väl". Idag har jag lekt följa john samt gungat. Obs att jag alltid blivit illamående av att gunga och därav blev lite nerövs när V bara skrattade åt min panik och gungade högre och högre. Fick dock stopp på den innan jag började må illa på riktigt.