Det regnade inte längre och solen sken ner på innergården.
Lennart höll tal och med handen på hjärtat satte vi våra mössor på huvudet.

 

I tisdags hade vi mösspåtagning och vi spelade brännboll och fotboll och skrattade och skrek och hade fightclub och det spelade ingen roll att vi fick blåmärken och leriga byxor. På kvällen grillade vi hos Amanda och snart snart snart är vi där. Snart tar vi studenten.Trettioendagar kvar tillsammans.

 

och fastän jag nästintill varit lite rädd inför det, mest sett det sorgliga i att lämna skolan och klassen och lärarna, så börjar det kännas ganska bra. Den skräckblandade förtjusningen håller på att omvandlas till endast förtjusning tror jag.