Peregrinas på vift del fem:
... och när Amanda hade carpat klart i skuggan under trädet vid vägkanten, när vi ätit våra bananer, nektariner, diggisar och druckit någon liter vatten var så promenerade vi vidare mot Astorga. Vi gick längs en motorväg i ett par timmar vilket inte var så spännande, så ett tips är att välja den högra vägen och inte den vänstra om ni någon gång går denna etapp.
vi svängde bort från motorvägen och såg snart staden nedanför oss, en bit bort. Vi kom närmre och närmre förstås och väl framme blev vi tilldelade varsin sängplats på det stora kommunala alberguet.
efter powernap+dusch osv så gick vi ut på stan en stund, på gator och över torg vi kände igen, och på supermarcan inhandlade vi vakumförpackade kakor i lösvikt samt middagsingredienser. I det gemensamma köket lagade vi mat och sedan satte vi oss på den stora terrassen och åt couscoussallad och planerade hur vi skulle lägga upp resten av vår vandring. Vi kände oss som hemma.
vi drack vin och åt choklad (bjöd på choklad) och solen gick ner och tidigt nästa morgon lämnade vi Astorga.
28 kilometer senare kom vi fram till Foncebadon, efter att ha passerat Cowboybar (såklart!) någon by tidigare. Foncebadon har väl sett sina bättre dagar, nu vittnar bara de igenrasade husen om att det en gång faktiskt bodde en hel del människor i byn. Vi tvivlar på att statistiken stämmer, men när Evas bibel, vår guidebok, trycktes förra året bodde här endast två invånare. Det är ganska lugnt och dött, men inte folktomt egentligen. Här finns nämligen hela tre stycken vandrarhem. Vi bodde på det som ligger till höger på sista bilden, där det hänger några skyltar.
Vi spenderade vår tid med att skratta och äta kakor på Amandas madrass i sovsalen (fast man inte fick oups rebelliska) och lärde känna två gulliga tyska tjejer. Av en gullig man köpte vi ost, bröd, oliver, tortilla, sangria och annat gott och hade picknick mellan ruinerna. Vi blev nästan påkörda av en pojke på en minimotorcykel flätade Vendelas hår och myste i treenighet. (OBS, softa scarfar är oumbärligt på caminon. Scarfar [sarfar]~scarves. En scarf kan användas som picknickfilt, badlakan, huvudbonad, solskydd, täcke, kofta eller helt enkelt bara som en soft accessoar)
Vi somnade tidigt denna kväll, innan klockan ens hunnit bli tio, och morgonen efter åt vi mängder med jordnötssmörsmackor samt frukt, yoghurt, juice och kaffe till ett pris av tre euros. Det var lite kyligt i luften och himlen skiftade i rosa orange gult blått.
Rolig anekdot innan jag avslutar Peregrinas på vift del fem. Har jag nämnt killen vi kallade för min dejt/Elins dejt? Hur som helst hade vi inte sett honom på nästan en vecka tror jag, när vi plötsligt såg honom och det var ju roligt såklart. Vi gick och pratade lite och berättade var vi hade stannat osv varpå han frågade "Did you sleep with a gay in Foncebadon??", "Ehm.. no? NO!", "Yes!! I talked to a gay he say he sleep with Swedish Girls [görrrrls] in Foncebadon". Vendela och jag insåg väl snart att han inte alls menade vad han sa, och inte heller förstod vad han precis hade frågat oss. Min dejts engelska var inte särskilt bra men han försökte så gott han kunde, ibland blev innebörden helt fel (uppenbarligen) och ibland fick man svar på någon helt annan fråga än vad man ställt. Vi kom i alla fall fram till att det säkert var så att någon han pratat med hade sovit på en madrass i samma sovsal som vi. Det var ju skönt att vi kunde reda ut det.
Kommentarer
Postat av: vendela
har jag sagt att jag älskar denna blogg hahaha bäst <3
Postat av: Clara
Jag fullkomligt älskar Amandas byxor, villha.
Och Vendela är bland det vackraste ju, tredje bilden - herregud. Fin-tjej.
Postat av: Amanda
Första och andra bilden är ju softa. Min vackraste sida. Shit vad vi äger <3
Trackback
