jag undrar velar och vet ingenting om om vad som händer och vad jag gör vad jag bör vad jag vill imorgon i vår om ett år.  På måndag börjar jag en ny tjänst och lämnar lämnar fyra, eller ja kanske fem, olika timmanställningar för något mer fast och tiden rullar tryggt på och alla lever sina liv samma liv stannar kanske till ibland ser sig om bläddrar fortsätter börjar om. 

 

I våras sa jag till mig själv att jag inte fick fastna som förskolevikarie. Nu fortsätter barnen att gunga för glatta livet, bekymmerslösa fantastiska som bara barn är, och egentligen borde vi lära av dem. Jag kommer sakna dem.

 

En tanke, en idé eller en vilja behöver en känsla för att verkligen etsa sig fast, utvecklas och bli till verklighet. Men hur vet man vad man vill och var fångar man idéerna?