för några dagar sedan satt jag vid ritbordet och pysslade med barnen. De klippte i någon slags tidning som hette Prinsessa tror jag, den var rosa med inslag av lite ljusa pasteller i blått och grönt. På första uppslaget såg man "Veckans Prinsessa", vilket alltså var ett foto på en liten flicka, leende iklädd någon plastig klänning från leksaksaffären, som jag antar att någon vuxen stolt skickat in.

 

Jag bläddrade igenom tidningen, försökte hitta någon tecknad figur som inte var formad som ett timglas. De flesta bilderna var på tjejer, men jag hittade några få killar, prinsarna och gentlemännen i Disneys berättelser, och de hade ju inte timglasformen såklart, inte heller den snälla fen i Askungen eller "de fula styvsystrarna" från samma saga. De fula styvsystrarna kallas dem, och deras kroppar är tecknade helt raka till skillnad mot Askungens supersmala midja. Deras huvuden är stora och ovala och inte alls  så nätta och hjärtformade som Askungens. Det är såklart ingen nyhet, men det är så fruktansvärt hur vad som är fult och fint generaliseras och avbildas. Och visas för små barn.  

 

Jag mådde på riktigt dåligt när jag skummade igenom tidningen, det blev så påtagligt och även fast fyraåringarna förmodligen inte tänkte på att det var just den där smala midjan som gjorde Askungen och alla andra prinsessor i tidningen vackra, så är det ett ideal som undermedveten sätter sig fast i huvudet på dem.

 

Och jag undrar varför jag inte tog tidningarna ifrån dem och slängde direkt i pappersinsamlingen. För deras skull, för allas skull.